Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och så kröpo vi in i tunneln. Adjö Stockholm! Vid Lilje-
holmen ordnade vi vårt gepäck, och så frågade Studenten
hvad jag hade i renseln, som såg så välstoppad ut. Jo, det
skulle bli kunnigt under vägen.
Ändtligen kunde vi slå oss ned och prata i ro. Nu
kände man då riktigt, att man var på väg; nu voro alla
hinder undanröjda, och präktigt väder sedan, och så gröna
träden voro ännu, ehuru vi voro inne uti oktober, och så
mild luft! Ja, nu voro vi riktigt lyckliga.
Gnesta! sade konduktörn, frukost! sade Studenten, kom!
— »Nej, sitt kvar du!» föreslog jag; »vi få frukost här,»
och dermed slog jag på renseln. »Nä, jag vill hafva riktig
mat.» — »Gå då!»
Innan det ringde kom Studenten åter. Nu hade jag
frukosten uppdukad och hade skurit mig en duktig skifva
kall och kokt skinka med senap; den strök snart med. Så
skar jag mig en skifva rökt lax: äfven den gick fort åt så
en dito kalfstek, derpå en bägare bordeaux.
Hittills hade Studenten sutit tyst, men nu kunde han
ej tiga längre. »»Jag var dum som åt; — det der var allt
en bra matsäcksrensel det der!» — »Ja, och så slipper man
trängas och hugga i sig maten,» sade jag. Ja, det der var
inte dumt, tyckte Studenten, och så tyckte jag med.
Vi åkte raskt och kommo fort fram, men icke förty gick
tiden långsamt, och litet emellan önskade vi, att vi voro i
skogen ; bäst se på tidningarne. Så stannade tåget, och så
kom en ny passagerare in i vår kupé, der vi dittills varit
ensamma. Han hade hund och bössa. Det var en man för
oss, och fem minuter derefter voro vi i ett lifligt samspråk.
Det var en af våra storjägare, ute på långtur, liksom vi.
Nu gick tiden icke långsamt längre. Vid Laxå skildes vi.
Hans resa gällde rapphönsen, vår hararna, han for åt vester,
vi åt norr.
Vid Vermlandsgränsen hurrade vi. Der träffade vi
genast björkskogen och gamla svedjor; nu voro vi inne på
Studentens fleråriga jagtmarker. Nu fick jag höra några
berättelser från forna dagar; tiden gick numera ej långsamt,
och snart voro vi i Karlstad. På nästa station skulle vi
träffa Moritz och strax derpå vårt nattkvarter, Kil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
