Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här stodo vi nu i spändaste uppmärksamhet en lång
stund, men af drefvet hördes intet. Vinden hade nu ökat
till half storm, och den ena vindstöten efter den andra kom
svepandes genom dalen, jagande massor af det gula löfvet
framför sig, påminnande att »hösten är inne och stormarne
gny».
Jag tyckte icke om några hösttankar just då. utan stre-
tade mig upp för den branta Harbråten och slog mig i språk
med Afrikanaren, som småträtte öfver hundarne, hvilka nu
helt säkert hade tappat, då haren icke kommit till oss. Den
gången misstog han sig likväl, ty bäst det var small det
uppe i löfskogen blott ett par bösshåll ifrån oss.
Suset i skogen borttog ljudet, så att vi ej hörde, hvad
den jägare som skjutit ropade; men efter en stund gingo
vi deråt, under antagande att ropet var: »alles tod!»
Ganska riktigt! Der stod vår ’mamma” och höll upp
en stor, tämligen ljus hare. Det var på en gammal kol-
botten inne i löfskogen. Här var en vacker plats; en liten
stig gick öfver bottnen, och efter den hade jösse kommit
guppande.
»Hur gick det till?» sporde vi. »Hundarne ha vi ej
hört på länge.»
»Ja, icke jag heller,» svarade han fryntligt. »Hur det
gick till? Jo, lustigt nog. Sedan drefvet gått här förbi,
kom jag hit, fick se platsen, och så tänkte jag: här har
haren gått fram, och här stannar jag ty hit kommer han
igen. Sprungit hade jag gjort, och varm hade jag blifvit,
och så stod jag här och vred mig och lyssnade, men inga
hundar hörde jag till, och ingen jägare heller. Så satte
jag mig ned och hade ledsamt; f—n till blåsväder det här!
»Med detsamma kom jag ihåg, att jag gått och burit
på en halfva öl sedan i går. Den dricker jag ur i förtreten,
tänkte jag. Så drog jag ur korken och satte buteljen för
mun. Jag tittade i vädret medan jag drack; men sedan jag
tagit ett par klunkar, tittade jag åt marken och på kol-
bottnen, och då klack det till i mig, ty der satt haren,
stor och bred, och såg på mig. Nu visste jag, att det min-
sta jag rörde mig skulle han kila in i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
