Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dermed giek hon ut och kom in med en ganska stor
filbanke och en kaka bröd. Den bröt hon midt i tu och
lade en halfva på hvar sin sida om filbunken; så tog hon
två träskedar från väggen, der de sutto i ett dertill enkom
gjordt ställ, och sade: »Ät mans nu, gossar! Efter ni gå i
samma arbete, kan ni ju äta ur samma fat.» — »Åh, jag
äter sedan,» sade Anders blygt; »jag är inte hungrig ännu.»
Så sade gumman: »Ät så mycket han vill, Gustaf! Jag har
en filbunke till.» Det var ej lönt krusa eller vara blyg,
ehuru jag i sjelfva verket var det, men filbunken och den
hårda hafrekakan smakade obeskrifligt godt, ty nog är pota-
tisen en välsignadt god föda, men icke blir man länge
mätt af den.
Då jag ätit, tackade jag uppriktigt för maten, och så
kom samtalet i gång, flera stubbrötter lades på spiseln, och
jag uppmanades att lägga mig i soffan; vi kunde prata
ändå. Jag behöfde icke vara rädd, ty halmen i soffan var
intagen samma dag. Hon visste genom mitt sammanträf-
fande med Märta, att jag nog skulle komma att bli hos dem
under natten. Påbredsla (lakanet), var nytvättadt och hår-
täcket splitter nytt. »Sof i god ro, han! Intet ondt kom-
mer på honom.» Jag aftog rocken och kröp ned, numera
alls icke rädd för Märtas soffa, der jag sträckte ut mig och
mådde väl.
Hur länge mor Bolla och Anders pratade, har jag ingen
aning om, ty jag somnade nästan genast och vaknade ej
förr än Anders tog mig i armen och sade: »Det är snart
dager; kom upp nu, — hopp!» Jag tänkte genast på ha-
rarne och jagten och flög upp. »Det gick fort,» sade mor
Bolla skrattande; »här har han strumpor och kängor.»
Det kändes godt att få dem på. Visserligen voro kän-
gorna smorda med tjärsmörja, men det betydde intet, ty
sådan brukade herrarne der hemma ibland under vintern.
»Drick litet mjölk innan ni går!» sade gumman och gaf
oss den varm i en träskål; »det är ej bra att gå fastande
åt skogen.»
Så togo vi afsked och tackade för all den välvilja som
bevisats oss, och belastade med vårt jagtbyte, drogo vi af,
sedan vi af gumman fått veta, att det fans en bro litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
