Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att vi med 60 man och 50 alnars mellanrum skulle kunna
omringa björnen, då sjösidan lämnades öppen. Godt!
Så sändes bud till grannarne, bönderna i de tre om-
kring Siknäs belägna byarne, för att få höra, hur många
man frivilligt ville hjelpa till att taga björnen af daga.
Välvilliga som mina grannar voro, sade de sig vilja »gå
man ur huse», och då den karlen jag köpt björnen af läm-
nade mig förteckningen, hade han antecknat fyratiotre man
och hade helsningar med från två kullor i Finngrufva by,
att ville jag, ginge de visst med. Det var »soldatens käring
och dotter». De brukade hvar vinter både köra och hugga
timmer, »så nog dugde de att skrämma björnen till skyt-
tarne,» tillade han trovärdigt.
Visserligen disponerade jag öfver flere hundra man bo-
lagsarbetare, men dem ville jag ej gerna, ens som frivilliga,
använda. Det ginge nog bra nu, då grannarne visade sig
så villiga.
Till min granne, Boman på Johannesholm, en ifrig jä-
gare, reste jag sjelf. Björnen var visserligen ej ett af de
villebråd han brukade jaga; men han ville nu göra ett un-
dantag och taga så många af sitt folk med som han kunde.
och så bestämdes jagtdagen.
För liknande tillfällen hade jag skaffat mig 20 stycken
kasserade soldatgevär med tillhörande bajonetter, och då
jag dessutom jämte mina medhjelpare disponerade öfver tolf
bössor, skulle vi ganska bra kunna beväpna våra grannar
på så sätt, att en fick geväret och en bajonetten, fäst vid
en lagom lång stör, och det var intet dåligt vapen i kraf-
tiga och modiga händer.
Första fredagen i april skulle alla herremän samlas hos
mig för att efter middagen resa ned till Finnbodarne, rusta
för natten och företaga jagten på lördagen.
Dagen var inne, solklar och lugn, men kall, d. v. s. så
kall en aprilmorgon kan vara i den orten, och det är icke
så litet, ehuru kölden icke varar länge.
En hel del bref hade under tiden ankommit som svar
på min inbjudning. De flesta voro nekande. Andra lof-
vade komma, och derför tittade man som oftast bort åt den
glesa furumon, der vägen gick fram. Ja, der kom en, två,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
