Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
obetydligt, hade han nu vid sextio års ålder ännu ej kom-
mit i tillfälle att skjuta någon björn. Vi tyckte alla, att
han borde få skjuta. Till sidokamrat fick han min granne
B., och bakom honom stod en karl med björnhundarne, hvilka
han, i händelse af fara, genast skulle hetsa på björnen.
Med denna anordning var också all fara förebygd.
Mina karlar hade räknat björnringens längd med be-
undransvärd noggrannhet, ty då håll och dref möttes, hade
Jag ännu två man till öfvers, som kunde instickas der sko-
gen var tätare.
Vid mötet med chefen för hållet stannade jag, och vi
kommo öfverens om, hvar drefvet skulle gå löst, ty som jag
kände marken mycket väl, visste jag nästan med säkerhet
i hvilket snår björnen lagt sig. Följdes mina order, hvarpå
jag ej heller tviflade, ansåg jag björnens död sannolik.
En sista nick, och jag lät mina skidor löpa ned till sjön.
Väl der, hoppade jag upp på släden, och så bar det af ut
på sjön till den punkt jag ansåg tjenligast; jag stannade
der och svängde mössan. Detta var signalen för drefvet att
sätta sig i rörelse.
Aprilmorgonen var vacker, ljus och ljum, luften stilla,
så att dreffolkets rop kommo klara och tydliga utför höjden
nedåt sjön. Jag kunde väl höra kommando-ropen, höra hur
de upprepades och hur ett doft sorl uppstod då drefarmen
rörde sig framåt. Jag satt och tänkte på, hur allt detta,
liksom mycket annat här i lifvet, plötsligt skulle förändras,
och gladde mig åt att drefvet gick så precist och jämnt.
Det var alldeles klart, att björnen, som drefvet nu fördes,
skulle gå rakt på mina vänner disponenten och min granne.
Men det dröjde, efter mina beräkningar, allt för länge innan
det small för vännerna.
Bom, bom! Bom, bom! Och så brakade en hel salva
högst upp vid ändan på hållet. Der stodo min grannes
karlar, idel duktigt folk, och af dem hade björnen säkerli-
gen fått ett varmt mottagande. Så blef plötsligt tyst, så
tyst som om marken varit öde. Det var nedslående! Ett
ögonblick derefter kom ett rop och upprepades från man
till man, och allt tydligare ju närmare det kom mig. Det
lydde: »Björnen gått ut. Hvad är att göra?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
