Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vildgåsen och vildgåsjakten.
Redan som skolgosse hade jag och mina kamrater åt-
skilliga funderingar hur vi skulle kunna skjuta en vild-
gås. Det var egentligen om vårarne våra försök gjordes. Det
var retsamt att se stora flockar af gäss slå nediströmvaken
och sitta uppe på iskanten utan att veta oss någon »lefvande
råd» att komma inom skotthåll.
Jag hade då vinden var passande försökt lägga mig
i vår eka och låta den drifva med vinden för att på så sätt
komma inom skotthåll. Nej då! Så försökte jag kläda ekan
med granbuskar. Hon dref nu fortare, men då hon kom
ungefär så nära att bösskulorna kunnat nå gässen flögo de.
Ett och annat försök att slänga en kula efter dem misslyc-
kades: ingen gås ville falla. Vi kunde icke begripa, att
gässen voro så skygga för oss.
En gång hade vattnet stigit och ekan flutit ut till is-
kanten. Där sutto grågässen blott en liten bit från henne
i all sköns ro. tills det led långt fram på morgonen. Det var
för besynnerligt. En af pojkarne sade då, att gässen tro-
ligen hade väder af oss. Den gången förstodo vi icke, att
han var så nära sanningen han kunde komma.
Emellertid kunde vi, hur vi än buro oss åt, hvarken
komma inom rimligt håll, eller få skjuta en gås. HEj heller
spordes, att någon annan i orten hade lyckats. Men oaktadt
de åtrådda vildgässen alltjämt bergade sig, blef dock lusten
att få skjuta en sådan icke mindre.
I den ort der jag då vistades flögo vildgässan sällan
ned under höstflyttningen. I följd deraf voro mina jagt-
försök emot dem inskränkta till vårarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
