Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid var jag en dag vid midsommartiden vid sjön
och tyckte det vara roligt se, om jag kunde få rätt på gäs-
sen, hvarför jag gick och sökte dem. Gässen fann jag icke,
men väl en hög fjäder instoppad under roten af en stubbe
en bit från stugan der Isak bott under våren. Nu behöfde
jag icke leta längre, och några gäss stannade icke kvar
under de följande år jag hade tillfälle att öfvervaka sjön
Sexen.
Det var först en del år derefter som jag kom i färd
med vildgässen i Elfdals sockens nordöstra del. Händelsen
var, att jag var ute för att se mig om i Elfdalsskogarne,
der de stora skogsbolagen genom mig då köpte egendomar
och grader i åker och skog. Hvar de till egendomarne
fallande skogarne skulle förläggas, visste ingen förrän stor-
skiftet var fullbordadt; man kalkylerade så der. någorlunda
och köpte för godt pris.
Emellertid vandrade jag med mina två karlar och björn-
hundarne fram öfver de sterila och magra markerna i denna
del af socknen. Björnhundarne hade jag tagit med för den
händelse vi skulle påträffa någon nalle. Då vi voro i juli
månad, fördes de kopplade; men en dag hade vi under
frukostrasten släppt dem. Vi lågo vid kanten af en liten sjö
och hade slagit oss ned på en tämligen hög kulle, bevuxen
med några få gamla, kortväxta och magra tallar, så att vi
hade god utsigt åt flere sidor.
Under tillredelserna för vår frukost gaf ingen akt på
hundarne; men under det vi åto fingo vi höra dem drifva
med hetsigt skall på andra sidan sjön. Då jag såg ditåt,
fick jag se hundarne jaga en hel kull vildgäss uppför den
nästan skoglösa åkanten på andra sidan. Jagten blef ej
långvarig, ty snart togo de en gås. Men då de stannade vid
denna sprungo de andra gässen med tillhjelp af vingarne
och med otrolig hastighet sin kos och försvunno bakom ås-
krönet.
»Kors,» sade Vestby-Lars, »jag trodde hundarne kom-
mit på en björn och blef så glad så jag höll på att tappa
tuggan. Men hvad är det för fåglar som springer så fort?»
sade han och såg frågande på mig. — »Det är gäss.» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
