Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»men vi ha ingen matsäcksmat. Hvad i alla dagar skall jag
taga med mig?»
Nu tänkte jag, nu är man på rätt våg, nu följer hon
med, och i denna förmodan stärktes jag då hon började
ackordera med barnen att de skulle vara snälla under de
dagar vi voro borta, och dermed var resan besluten.
Mina hjelpare kommo, och så talades om resan, hvilken
också i rätt tid företogs.
Klockan var ej sju på onsdagsmorgonen då vi afreste
till Mora. Men, som sagdt, väglaget var sådant, att vi ej
kommo fort fram. »»Kör på, Lars!» sade jag. — »Det går
inte an,» blef svaret; »det är för dålig väg och hästarne
orka ej fram.»
Hvad vägen angick, hade Lars rätt, ty en del af vägen
mellan Mora ’och Elfdalen var den tiden, och är kanske ännu,
den sämsta jag sett i de förenade rikena. Men tiden gick,
och klockan blef tolf innan vi hunno till färjestaden vid
Mora, der vi uppehöllos oskäligt länge.
Då vi körde fram till trappan vid Mora hotell, voro vi
väl en timme försenade. Vi mottogos af värden, som under-
rättade, att vår frukost stod i ordning samt att våra vänner
rest i förväg. Några ord från »Falla» upplyste, att de voro
beredda att få vänta på skjutshästar och i följd deraf ej hinna
fram före mörkningen. »Ni hinna nog upp oss,» trodde han,
skynda på!»
Vid Johannesholm upphunno vi dem. Det blef en glad
stund och, hvad som ej var så alldeles bra, en lång stund,
ty innan vi sluppo ifrån den gästfrie B., var det beck mörkt.
Lyckligtvis hade vi lyktor till våra vagnar, så att allt gick
väl, ehuru vi hade trassligt nog, innan vi på en obanad
vägstump kommo ned till Vanån, den vi skulle öfver.
Falla spelade en härlig bit på sitt gamla skrälliga jägar-
born, och det med en styrka, att Olle och vår gamle skog-
vaktare Kröjts hörde det in i stugan; och sten döf skulle
den varit, som ej hört den signalen, ty mina hundar stämde
in, så att det ekade i bergen.
Då vi voro ifrigt väntade, kommo karlarne med hvar
sin båt, i hvilkas både för och akter klart lysande bloss voro
anbragta. Det blef nu lif och bråk innan vi fingo alla saker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
