Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, nu skulle vi hafva oss en välkomstbägare, och den
riktig ändå, då lyckan förunnade oss att komma tillsammans
i vår egen lilla stuga, fria från arbete och bekymmer och
långt från bygden.
Snart sutto vi vid våra toddyglas rundt om bordet, och
samtalet var genast i gång. Vi lefde om de jagter vi under
årens lopp haft än här än der och njöto af våra gamla
minnen.
»Men nog kunde du låtit bli att röka vattnet åt oss,
Kröjts,» sade Nils; »känner du ej att det smakar rök af din
toddy?»
»Ja,» sade Kröjts och smackade flera gånger, »jag tror
icke det är mer än jemt!» — »Fy!» sade B., som alltid
var med då det gällde att skämta med vår drabant; »af min
smakar det bara hin, eller också är det sotrök.» Kröjts såg
förlägen ut och kunde icke begripa att det smakade så,
men han skulle värma annat vatten, sade han, »ty jag tän-
ker ’han Nils” vill hafva en halfva.»
För det förslaget belönades Kröjts med en stormande
skrattsalva; det tyckte han om, och tillade, att hans toddy
var klen: det behöfdes nog nytt vatten. Så fick han en
skrattsalva till. Kröjts drack i all sin oskuld sin första
wisky-toddy och anade icke det arga spratt »han Nils»
spelat honom.
»Drick ut eländet,» sade Falla, »»jag skall göra dig en
riktig toddy, Kröjts.»» Den gjorde Falla af samma vatten,
men han hade något som tog bort röksmaken. »»Det var
riktig smak på toddy,» förklarade Kröjts. »Falla var nog
bättre känd med att göra toddy än Nils.»
Falla och Kröjts voro goda vänner såväl i kvarteret som
i skogen, ty träffade man den ene, så var den andre icke
långt borta, och under det hundarne sökte småpratade de
jämt. Det var dock en sak de icke kommo öfverens om:
det var Fallas hundar; dem skulle Kröjts se väl till, torka,
tvätta och kamma dem, samt gifva dem bästa maten. Det
tyckte Kröjts vara onödigt; han var van vid våra vilda bestar,
som skötte om toalettbestyren sjelfva.
En gång förtrodde han Falla, att den der hundkurtisen
hade förstört hans hundar. Det vore intet gagn i dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
