Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fram, avancerade han, och så gick det öfver hela den stora
mossen. Så snart jag nalkades hunden, löpte orrarna undan,
ty orrar var det; jag hade sett spåren i dyn.
Under framåtgåendet hörde jag en hund skälla stånd
och strax derpå ett skott. Hvem jagade här på brukets
mark? På denna fråga bade Albin sitt vanliga svar: det
’visste han ej. Efter långt om länge hade vi drifvit orr-
flocken in uti en lång och tät buskskog. Der skulle de
nog hålla.
Nej, de lyfte, den ena efter den andra, långt innan jag
hann fram till hunden, och ändock bemödade jag mig att
gå så tyst som möjligt var.
Det led mot kvällen, hvarför jag gick till stugan med
den visshet att jag här skulle göra dålig jagt, då fåglarna
helt säkert under sista tiden varit många gånger stötta.
En dag till försökte jag och sköt ett par ungorrar, som
lågo utan kamrater. De kullar de tillhört voro då ordent-
ligt sprängda, men af hvem på den fridlysta marken?
Svar på den frågan fick jag då vi framkommo till vår
stuga. Der kom en norrlandshund emot oss och fägnade
Albin.
»Känner du den hunden?»
»Ja, det är vår hund.»
»Får den gå lös?» — »Ja.»
»Hela sommaren?» — »Ja.»
Nu hade jag då klart, hvem det var som hade skrämt
och sprängt fågelkullarne, och fick tillika en påminnelse om
hvilken skada en lösgående hund kan göra på vildnaden.
Detta klena resultat af två dagars jagt uppmuntrade
ej till att stanna, men min lilla trefliga stuga höll mig kvar.
Ännu en gång ville jag försöka. Norrlandshundar bruka
ej på egen hand företaga långa expeditioner. Jag hoppades
derför att längre från skogvaktarbostället påträffa fåglar
som icke voro oroade. Nu mönstrade jag min karta och
fann, att ett par sjöar, Hålsjöarna, lågo långt inne ien obe-
bodd trakt. På deras östra sida utvisade kartan mossmarker.
Jag beslöt derför ställa min kosa dit, då Albin, på tillfrågan,
sade sig känna till en väg som gick ditåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
