Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det att, om någon vindpust skulle komma, den då sopade
bort myggen.
Det kändes ytterst angenämt att få lägga sig i skuggan,
som i förening med vattnet tätt under mig gjorde platsen
sval. Här hade jag tillfälle att studera min sjö. Ett ge-
nuint skogsvatten, lugnt, mörkt och stilla, samt omgifvet af
urskog, ty ännu hade yxan ej hunnit förstöra dess åldriga
utseende: sterilt, men tilldragande. Af menniskor syntes
få spår. En nära förruttnad liten fiskeflotte låg, halft sjunken,
vid stranden, inkilad mellan några stenar. Några få fräken-
stånd stucko upp mellan de illa sammanfogade stockarne;
allt tillkännagaf, att sjön icke ofta besöktes af menniskor.
I denna förmodan styrktes jag af några små fiskar, som
under min hängmatta tycktes beskåda mig. Deras åtbörder
uttryckte den största förundran öfver hvad de sågo. Hvad
kunde detta vara för tillställning mellan de gamla välkända
furorna? Och se, nu rörde det sig, och de kilade bort ett
stycke för att strax återkomma i ännu större antal för att
se undret. I ett nu regnade det! Regnet var hvitt och
flöt ofvanpå. Hvad kunde det vara? Det måste de bita
uti. Åh, så godt! Helt säkert den första söndersmulade
skorpbit som funnits i deras sjö.
Under min ögonfröjd åt-fiskarne hade så väl Hallå
som Albin somnat och snarkade nu i kapp. Det var rogif-
vande äfven för mig, och hur det var lurade jag af. När
jag vaknade visade mig klockan, att jag sofvit en och en
half timme, och nu var jag i ordning för min frukost-mid-
dag. Dertill åtgick ej lång stund. Af kokt skinka och
mjukt bröd blir man fort mätt.
Vi gingo mellan sten och ljung utmed sjöstranden tills
vi kommo till näset mellan sjöarna. Der var god mark för
fågel, och der släpptes Hallå. Han stod snart vid vatten-
kanten, der en tjock lugg af fräken uppsköt. Jag gick all-
deles intill hunden och sparkade i fräknen, men ingen fågel
kom upp. Jag bad Albin kasta några stenar i vattnet, men
ingen fågel kom ändå. »Abh, ligger du så hårdt!» tänkte
jag och gick framom hunden, men såg ingenting. »Avance!»
och nu stod Hallå med nosen rätt ned. Jag blef flat då
den förmodade andungen befanns vara en larv, som satt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
