Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tur och lif i skogen.
Hösten 1873 hade jag träffat aftal med en timmerkörare
från Vermland, att han skulle så snart marken blef
frusen återkomma till mig för att afdrifva en skogstrakt,
hvilken gränsade till mina villebrådsrika jagtmarker vid sjön
Van 1 Väster-Dalarne.
Femton hästar voro dertill nödiga; körare och huggare
skulle han hafva med sig, och så skulle vi mötas vid Vans
norra ände den 3 november för att afsluta kontrakt, in-
skrifva manskapet m. m. som till saken hörde.
Från BSiknäs, der jag då bodde, till mötesplatsen var
blott en dryg mil, och körväg fans. Det var således lätt
för mig att möta folket, och de sluppo derigenom komma
fram till gården.
Mötesdagen var en söndag. Mina skogvaktare, som
skulle anvisa vermländingarne skogen, men varit på annat
håll under veckan, beordrades att äfven möta vid vår flott-
ningsstuga Dalheden lördags kvällen.
Så var ordnadt och bestämdt; men på en så pass lång
resa, som den vermländingarne hade, kunde hända att de
blefvo fördröjda. I samråd med min hjelpare L. beslöt jag
derför medtaga våra harhundar, så att vi kunde jaga, om
vi fingo vänta på våra körare. Med pojken som skulle åter-
taga vår häst sände vi två släpp hundar, och lille Björn.
favoriten, fick åka med oss på karriolen. Vi afreste så
snart vi ätit middag på lördagen, emedan vi hoppades få
skjuta en hare eller två nära stugan och innan skogvak-
tarne anlände.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
