Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
våra smörgåsar, allt under det vi hörde på den skrällande
plåten.
Hundarne sågo vi söka ifrigt kring den plats der Isak
var. De gingo ömsom sakta och försiktigt, ömsom rusade
de omkring platsen och in i skogen vid myren, men åter-
kommo alltjämt dit der Isak stod.
»Jag vågar haren icke är ett bösshåll från Isak,» sade
Kröjts; »han ligger nog mellan tufvorna der i myren.» Ja
det kunde väl hända, men troligt var det icke, att haren
låg stilla då han hörde plåten alldeles bredvid sig.
Sedan vi uppätit hvad som föll på vår lott, ropade
vi åter på Isak. »Det fins ingen hare i myren; kom hit!»
sade jag.
Dervid vred sig Isak säfligt åt oss till, men med ens
blef lif i honom. Bössan kom hastigt till axeln, och så
small det. Vi sågo I. gå fram litet, böja sig ned och upp-
taga en glänsande hvit hare. »Har ni sett maken till hare,
som ligger stilla, fastän hundarne och jag äro alldeles bred-
vid honom?» Nej, den haren var icke af de rädda.
»Ja,» sade Kröjts, »det blir snart fåfängt jaga hare nu
för tiden; de bli så sluga och näsvisa så! Har ni sett på
värre? Knappast!»
Under de år jag vistades 1 Vermland och Dalarne hade
jag vanligen de tre jagtmånaderna lediga eller åtminstone
mycken ledighet under dem och dref då jagter efter mitt
eget hufvud, d. v. s. att i augusti jagade jag blott med en
hund i stöten. Det var då lätt att få upp, men icke så lätt
att drifva. Unghararne voro krångliga nog och tryckte
gerna. Voro hundarne flere, hetsade den ene den andre
och drefvet gick ojämt och haren försvann ofta nog in un-
der stenar eller dylikt. och så fick man gräfva och förlora
tid. Med en hund gick det jämnare; man hade lättare att
komma i håll, och så lärde sig hunden att lita på sig sjelf
och ej på kamraterna. I september gick ej så fort att få
upp, i synnerhet då det led fram på dagen. Då brukade
jag släppa två jimnsprungna hundar och i slutet af måna-
den tre. Längre kom jag just aldrig, ty mer än hvarannan
dag stodo mina hundar ej ut att jaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
