Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hundarne ha ju aldrig tappat. Jag trodde, att jag skjutit
hararna, ty ingen har ropat alles tod, bara lockat på, eller bar
ni tegat. Slik jagt har jag ej varit med om förr! Men
hur många harar ha vi nu?»
»Fjorton i dag,» sade Isak tvärsäkert. »Har ni varit med
om det förr? Och har ni hört sådana hundar?» Nej, det
hade L. icke hört, men han var ock ung stöfvare eller har-
jägare den tiden.
»Vi få gå,» sade Kröjts; »det mörknar.» Och så gjorde
vi, men icke var det just någon treflig promenad ned till
sjön genom den risiga och besvärliga marken. Hundarne
ryckte hit och dit, och hararna dinglade och slogo mot armar
och rygg. Det blef intet samspråk, men väl mumlade vi
hvar för sig då något gick emot.
Då vi väl voro instufvade i båten och kommo ut på
sjön, togo vi igen skadan. Då fick man höra, hur den och
den haren kommit och hur han, jagad af de ifriga hundarne,
hållit på att springa om dem, och hur elemenskadt svårt
det var att skjuta i den täta löfskogen. Då det var svalt
på sjön, turade vi om att ro, derför voro vi ock inom kort
vid vår stuga, och det dröjde icke länge förr än eldarna be-
lyste vårt jagtbyte och hundarne hade storkalas.
Vi voro väl belåtna med vår jagt, men alldeles icke
med körarnes uteblifvande. På dem grälade vi då vi voro klädda
på måndagsmorgonen och beslöto gå emot dem. Mötte vi dem
ej inom ett par timmar, skulle vi gå hem till straff för de
icke voro ordhålliga.
Så gingo vi utmed landsvägen; bössorna och gamle
Larm togo vi med. Han skulle icke gå så långt från oss;
den kunde vi få tag på när vi ville; någon fågel kunde han
stöta åt oss. Det blef nog intet annat efter den väg vi nu
gingo. Så språkade vi, då Larm tog upp en hare der vi
trodde ingen fans.
Snart var haren i vägen, och pang! der låg han. Turen
böll i sig, och det med besked, ty då vi efter en halfannan
timme mötte våra körare, hade vi skjutit tre harar till och
dessutom ett par fåglar. Det var den gången tur och lif 1
skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
