Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligast af allt, den tunga fisken gjorde inga betydande ryck-
ningar; det gick bara tungt. Efter lång väntan hade jag
fiskarne — ty två voro de, en på hvarje krok — vid båt-
kanten. Så ett duktigt tag, och så voro de i båten. Det
var ett par kolossala torskar, så stora att jag icke förr sett
några liknande.
»Hurra! Skynda på, Jakob» ropade kamraterna, »så vi
få våra don i ordning.» Och så ropade äfven jag för att
få nytt bete på mina krokar. Efter en half timme voro vi
fullt ordnade. Vi fyra fiskade. Jakob satt midt i båten;
aftog de fångade fiskarne och påsatte nytt bete, och jämn
sysselsättning hade han. Vi fingo den ena fisken efter den
andra, mest torskar, men äfven några sejar nappade. Jakob
lärde oss att draga refvarne öfver de krokiga hornen, men
likafullt sved det uti våra vid det skarpa hafsvattnet ovana
händer; men då det nappade glömde man svedan och halade
på så mycket man förmådde. Så fick någon upp ett par
fiskar; den ena var ej stor, men blank och kvick. Jakob
flög upp och ropade: »Akta eder; rör ej den fisken!» och
hastigt fattade han rorkulten och slog ihjäl den. »Den der
är farlig,» sade han; »det är en ’fjässing’, och sticker man
sig på dess fenor, så kan man dö, så giftig är han.»
Ja, det brydde ingen sig om, ty nu nappade det igen,
och hade man ej napp sjelf, så såg man på när kamraterna
drogo upp sina fiskar. Man skämtade, larmade och hade
ofantligt roligt. Stockholmaren anmanades att draga upp
sin långa, och så röt man åt Svåger då båten dref med
strömmen. Svettig och eldröd, arbetade Svåger som en slaf
och tyckte, det vore bättre, om vi langade honom ett glas
öl; det skulle göra bättre verkan än onda ord och kvick-
heter. Det var ytterst muntert och lifligt i båten.
Tiden försvann ovanligt hastigt, tills ett, tu, tre fiskarne
upphörde att nappa. Vi sågo en mörkblå strimma komma
emot os3 från nordvest. Att det var morgonvinden som
kom, förstodo vi alla.
»Upp med refvarne och upp med årorna!» kommende-
rade vår kapten, »och upp med focken, Svåger! Lägg’na
(båten) mot land.» Sjelf löste han storseglet och tog rodret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
