Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Åtta,» sade östgöten. »Vill någon hålla två riksdaler
på åtta eller deröfver?»
»Kör!» sade vestgöten.
»Vill någon mera hålla?»
»Nej»
Nu var tinan i vattenbrynet, och Jakob gick fram för
att hjelpa Svåger draga upp henne.
»Hur många humrar fins?» Det blef tyst en stund,
och så kom svaret:
»Elfva!»
»Hurra! Betala gubben, vestgöte!» — »Ja, och en sup
på köpet skall han ha.»
»Rätt! Rätt på Koster, Jakob!»
Snart voro vi i land; vår lilla båt lades intill en klippa,
vid hvilken vattnet var så djupt, att båten kom alldeles
intill den. Det var en bekväm landningsplats. Nära klip-
pan var en långsluttande strand, betäckt med skalsand
pulveriserade snäckskal). Den var djup och varm af solens
strålar. Der sprungo vi fram och åter en stund, under det
karlarne langade i land våra korgar, kappor och fitar.
Derpå sändes de upp till lotsarne för att låna grytor samt
köpa potatis och ved, ty på stranden skulle vi koka vår
frukost och göra oss riktigt trefligt.
Sedan karlarne aftågat lade vi oss i den varma sanden
och sågo utåt hafvet. Der flöto himmel och vatten tillhopa:
det var en för oss landkrabbor ovanlig utsigt. Dess stor-
het, dess ödslighet och allvar tystade munnen på oss alla.
Men vi voro icke i den ålder att allvarliga tankar upptogo
lång tid. Också utbrast östgöten: -:Fy f-n, jag skulle ej
vilja vara sjöman och sitta som de derute nu göra», der-
vid pekande på ett skepp, hvars slappa segel tillkännagåfvo,
att det var vindstilla. »De låta steka sig och komma ej
framåt; aldrig få de en färsk tidning, aldrig kunna de gå
bort en afton, och aldrig ha de heller en bit god stek;
hu, för tusan sådant lif!»
Nå, det var då en äkta stadsbotanke. Också belönades
han med en munter skrattsalva.
»Ja, skratta ni, som ligga här och må och snart få
er en hummerfrukost, då de der stackrarne få maskstungna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
