Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Daniel rände före och vi efter. Ungefär en halftimme
hade vi löpt då han stannade på toppen af en låg ås. »Här
nere i ändan af dalen har elgen kastat af från körvägen
och gått hit uppåt berget. Här lägga vi oss; i morgon
är han vår.»
Då nyingen brann klar och vi lågo på vår bädd, sade
Daniel: »I dag har jag haft en lång dag. Hör! Då jag
kom fram der skogen slutade vid bruket, såg jag elgen stå
alldeles intill den stora kolhusväggen. Folk körde, kom
och gick på andra sidan kolhuset, men tror ni elgen rörde
sig? Nej, han stod stilla, så stilla som en sten, och som
en sten såg han ut. Jaså, tänkte jag, står du der; nu är
jag dig dock inom skotthåll, och det kan nog hända att
jag lägger ned dig. Men det var ingen mening deri, ty
det hade varit att gifva honom åt bruksfolket. Nej, jag
låg stilla och väntade, och vänta fick jag, tills jag blef så
led vid mig sjelf, att jag höll på att gå min väg; men så
tänkte jag, det var väl bäst jag väntade tills elgen gick, då
vi kunde bli i följe.
»Ej förrän solen gick ned rörde sig elgen. Då rätade
han på hufvudet och klippte med öronen, så tog han ett
par steg och vädrade åt alla håll. Så blef han stilla en
stund tills det mörknade och folket gått sin väg. Då gick
han tillbaka i sina egna spår och ut på sjön igen. Där bör-
jade han röra på benen, men icke märkte han, att jag var
efter honom. Nu hade jag kanske kunnat skjuta, men det
ville jag ej, utan försökte komma före honom till sjöns
norra ände. Men det gick ej för mig, som rände i skogen,
att komma före honom, som sprang på släta isen, der snön
är föga djup. Emellertid följde elgen vägen tills han kom
midt för der vi nu äro. Jag gick ej fram till vägen med
skidorna, utan tog dem af mig och gick på skorna. Mina
skidspår kan ingen se från vägen. Nog har der färdats
många körare i dag, och de komma nog åter i morgon, men,
som sagdt är, mina skidspår få de ej se, så nog få vi vara
ensamma om elgen.»
Då Per kokat vår gröt följande morgon, strök han ned
det mjöl som var kvar till påsens botten och höll så påsen
intill Daniels ögon. Denne nickade blott och sade: »Vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
