Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Onödigtvis hade vi ränt så hårdt, att svetten flöt utför
kinderna, och nu gjorde mössorna tjenst som handduk.
»Jag har väl aldrig varit ute för värre,» sade Daniel. »Att
ha elgen uttröttad och så tappa bort den, och så finna
elgspår vid elgspår, och så träffa på finnarne! Det var
det värsta jag varit ute för.» Ja, det höllo vi med om,
både Per och jag.
»Om vi skulle taga fatt dessa spår?» föreslog Per.
»Det lönar ej,» sade Daniel; »få vi gång på de här, äro de
snart bland de andra, och så ha vi arbetat för intet. Nej,
jag vill som spektorn, jag vill gå på hemväg. Kanske vi
finna andra djur längre upp med elfven eller vid Uggenäs-
sätern, så kunna vi taga i håll med dem.»
Sedan detta i sig sjelf kloka beslut blifvit fattadt,
rände vi af öfver bergen med kosa mot norr. Då vi kom-
mo så långt, att vi voro midt för Uggenässätern, var det
kväll, och der lade vi oss inne i en småskog, der några
präktiga furor stucko upp som kyrktornen i en stad.
»Dela på mjölet, Per,» sade Daniel, då Per var i färd
med att tömma ur påsen. »Jag är icke så värst svång
(hungrig); ni kan äta ni.»
Per delade mjölet i två lika delar. Det skulle nog
räcka till, ty nu hade både han och jag förklarat, att icke
vi heller vore så särdeles hungriga, ehuru vi ej smakat en
bit sedan frukosten i dagningen. Och så skrattade vi
alla tre.
Vi funno ej följande dag några nyssgångna elgspår vid
eller omkring Uggenässätern, hvarför vi togo raka vägen,
d. v. s. den rakaste riktningen hem. Det kändes allt litet
kusligt då Daniel satte af rätt nedför det inemot en half
mil långa och branta Holmberget; men det fick nu gå som
det ville: icke ville jag visa mig rädd eller bli efter, och
detsamma tänkte nog äfven Per. Vi hade ju ätit näfgröt
nu i flera dagar, så nu borde vi vara stadiga i ryggen.
Och det måtte vi varit, ty vi voro alla på en gång nere
på sjöns is.
Här sade vi Daniel farväl. Aldrig förr hade han varit
i skogen och fått gå hem utan byte derför att det varit
— för många elgar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
