Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
eller fattiga wägfarande någonting ondt. Sålunda
blef den ädle Balentin anförare för ett röfwareband,
och i denna ställning blef han funnen af Silvia,
hwarefter allt gick lyckligt.
För att undwika giftermålet med Thurio, hwilket
hertigen strängt påyrkade, kom Silvia nämligen till
det beslutet att följa efter Balentin till Mantua, i
hwilken stad hennes älskare sades hafwa sökt sig en
tillflyktsorr. I detta hänseende hade dock Silvia
blifwit illa underrättad, ty Valentin lefde ännu i
skogen bland röfrarne, kallades deras anförare, men
deltog icke i deras plundringar och begagnade den
myndighet de gifwit honom blott till att förmå dem
att wisa medlidande med de resande, som föllo i
deras händer.
Silvia lyckades fly från sin fars palats i
sällskap med en gammal ädling, wid namn Eglamour,
hwilken hon tog med sig till beskyddare under resan.
Hon måste färdas genom den skog, der Valentin och
röfrarne uppehöllo sig; en af röfrarne grep der
Silvia och war äfwen nära att taga Eglamour, som
dock lyckligt kom undan.
När den röfware, som tagit Silvia till fånga,
såg hennes förskräckelse, uppmanade han henne att icke
wara orolig, ty han skulle endast föra henne till en
grotta, der deras anförare uppechöll sig, och hon
behöfde icke wara rädd, alldenstund anföraren war en
ädel man och alltid wisade mensklighet mot qwinnor.
Silvia fann föga tröstande i att höra, det hon skulle
som fånge föras till anföraren för laglösa banditer.
”O Valentin, — utropade hon, — detta lider jag
för din skull 1”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
