- Project Runeberg -  Shakespeare-Sagor /
262

(1851) [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Gustaf Thomée
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

262

och säg honom, att jag icke kan älska honom. Bed
honom icke mer sända någon hit, så framt icke ni
kommer igen och säger mig, huru han tager detta
swar.” Biola gick och teog afsked af damen,
hwilken hon kallade för en grym skönhet. 9lir hon
gått, upprepade Olivia orden: Utöfwer min lycka,
dock är mitt stånd icke att förakta; jag är
en ädling. Derefter tillade hon högt: ”Jag will
aflägga ed på att han är det; hans ansigte, hans
händer, hans sätt att betec sig, hans uttryck, allt
wisar, att han är en ädling.” Derester önskade hon,
att Cesario skulle wara hertigen, och, när hon
warseblef, hwilket intryck han redan gjort på henne,
förebrådde hon sig sjelf för denna plötsliga kärlek. Men
när menniskor göra sig sjelfwa förebråelser för sina egna
sel, har sådant inga djupa rötter, och snart hade den ädla
damen Dlivia glömt olikheten mellan sin ställning
och den föregifna pagens, likasom den jungfruliga
blyghet, som är qwinnans skönaste prydnad, ända
till den grad, att hon beslöt eftersträfwa den unga
Cesarios kärlek och skickade efter honom en tjenare
med en diamantring under det förcbärande, att han
lemnat den till henne som en skänk från Orsino.
Genom att på sådana smygwägar skänka Cesario
ringen, trodde hon sig kunna gifwa honom en wink
om sin afsigt, och hon wäckte dermed ganska rigtigt
Biolas misstankar, aklldenstund denna, som wisste, att
Orsfino icke medsändt någon ring, nu började
påminna sig, det Dlivias blickar och hela beteende
nttryckt en wiss beundran, hwaraf hon kunde gissa,
att den, som hennes herre dyrkade, blifwit förälstad
i henne.” ”Ack, — sade hon, — så gerna kunde den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu May 23 11:46:37 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shakesagor/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free