Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Shamanen i verksamhet. Iakttagelser bland dalganer, jakuter och tunguser på tundran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SHAMANISMEN I NORRA ASIEN 109
ringen: räckte henne klädespersedlarna, torkade trumman vid
brasan, kastade ene på elden o. s. v. Det egendomliga i denna
kvinnas shamanering till skillnad från Entchus bestod, säger Po-
tanin, i extasen och spasmerna. Kastande trumman ifrån sig
sträckte hon sig fram mot dem som sutto i jurtan, under det hon
bet samman tänderna och spärrade ut fingrarna liksom klorna
på ett vildjur, hvarpå hon plötsligt störtade till marken, hvarvid
hennes hufvud var nära att träffa spishällen på härden. Un-
der spasmodiska rörelser tumlade hon omkring på jordgolfvet,
sökte bita stenarna, som voro placerade omkring härden o. s. v.
Mannen fattade hennes hufvud och sade: “Lukta!“ Enligt
Potanin förrättas shamaneringen olika af olika shamaner.
Den förnämsta rollen i shamanernas värksamhet spelar under-
jordens bistre härskare Erlik, och Potanin har efter Tschival-
koff återgifvit en berättelse, som förklarar innebörden af mysteriet
rörande shamanens färd under shamaneringen ned till underjordens
furste. Till att börja med företar shamanen färden till Erliks rike
från den plats, där han förrättar shamaneringen. Så beskrifver han
färden. Vägen ligger mot söder. Shamanen genomreser först orterna
i grannskapet, styr sedan kosan genom Altai-området, beskrifver
i förbifarten kinesernas land - den gula sanden o. s. v. Därpå
färdas han öfver den gula steppen, öfver hvilken skatan aldrig
flyger. “Under sång må vi färdas öfver den!“ säger shamanen
till sin skyddsvakt af andar, hvarvid han uppstämmer sången,
och ungdomar, som sitta bakom honom, stämma in. Pa den
gula steppen följer den hvita steppen, öfver hvilken svalan al -
rig flyger, och shamanen bjuder ånyo sin skyddsvakt att upphfva
modet med sång. På de tvenne dystra stepperna följer det gula
bärget Temir Shaicha, som höjer sig till himlen, och shamanen
bjuder sina följeslagare att hålla tätt samman under den farliga
uppstigningen. “Den järnmörka, skogen ofverskyggande himlen
må vi endräktigt genomfara!1’ säger han. Darpa beskrifver s a-
manen bärgets svåra bestigande, som han vid shamaneringen
genom lämpliga åtbörder framställer, och stannar flasande, n
han uppnått toppen. Här ser han skelett af shamaner, som
följd af bristande krafter dukat under vid uppstigningen be
af män, hopade på de fläckiga bärgen, ben af skackiga hastar,
som stupat på bärget11. Och shamanen sjunger: “Himmelskan ]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
