Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och dåsigt fast vid kyrkporten därborta, munnen log, och
tankarna hadle icke längre något bestämdt mål, de omslöto
sväfvande på en gång liksom en mängd sällsamma ting,
hvilka om hvartannat vidrörde hjärnan lätt och
behagligt. Noga benämndt kunde det lyda som så:
hummer med lite, helt lite muskot, högstämda tal,
tid-nigsspalter, ljufliga dofter, medvetandet af en god och lugn
matsmältning, solsken, trygga drömmar om oberoende och
makt utan för mycket ansträngning och till sist en höna, fet
och stekt i grädde med champignoner.
Herre Qud, var det icke egendomligt, att folk kunde
fördystra tillvaron för sig med strid och tvifvel? Hvad ville
de egentligen nu för tiden med sitt missnöje? Åh, bort med
det tunga och dystra.
Kyrkoherden gick och log — själlöst, nästan sinnligt.
Det kunde komma något af faun i hans hela uttryck, han
ägde icke kraft att slita sig ur den dåsiga förtrollningen. Vår
Herre skulle nog förlåta sin trogna tjänare att det mest kom
om söndagsmornarna, när han gick till kyrkan, medan han
smälte den särskildt då läckra och goda frukosten.
På en gång började kyrkklockorna skarpa och gälla
och grepo som ett öronslitande ackord in i själaherdens
otill-låtna drämmerier. Han kände alltid efteråt, att de voro
otillåtna, men kunde för sin död icke hindra att de kommo
igen.
Ett moln drog öfver hans skinande, nöjda ansikte. Han
tänkte litet på sin predikan och andra besvärliga saker, och
när han gick uppför kyrkbacken förbi de nigande och
bockande skarorna, såg han tänkande och allvarlig ut och
hälsade blidt åt alla sidor.
Nej, oklanderlig var ändå icke tillvaron.
Och när han kom in i sakristian, hade allt nyktrat till,
krympt ihop, förvandlats till ett litet envist ord, ett enda litet
ord, som täckte alltsammans likt ett mörkt skynke. Ordet
var folkhögskola.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
