Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en kunne törhänna väre te gagn här hemma på den häringa
sia södden natt, de ä’ ente fritt jä’ vänter höre skött hecka
stunn som hälst.
— Bare se du få skött dine egne grejer, far. Hva’ som
e’ här hemma, tar jä’ på mej — jä’ e’ jaggu kvinnfolk f et..
Det var ingenting att säga emot den saken. Lars Fredrik
var redan färdig och skrattade, medan han drog ned sydvästen
öfver öronen och stampade foten fast i stöflorna.
— Jo, i natt ska en vede skaffe sej timmer te en stuga
akkurat lige grann som lytnantens.
Bengta gick efter brännvinsflaskan.
— Häll i er en tår no — gröden får I inte stort å.
Båda togo en väldig klunk. Bengta gömde flaskan,
så att det lönade sig ej bedja om något med på vägen.
— Ajös då mor.
— Farväll me’ er. — I tar väl ente bägge ökserne
me’ er?
— Den anra står ve’ bo’döra.
— Väll — ajös.
Vinden tog i dörren och slog den tillbaka med en
duktig smäll. Det blåste in kallt i stugan.
De jagande skyarna brusto just sönder, så att detvardt
ljust öfver sjöboden och de fräsande vågorna.
Bengta svor och gick in. Ljudet af de tunga
karlstöf-larnas klapprande mot hällen blandade sig med hvinandet
och bortdog småningom.
När gröten blef färdig, hällde Bengta mjölk i ett
stenfat, tog en slef gröt och åt, stående vid spiseln. Glöden
blef allt svagare och svagare.
En hastig knackning — strax därpå en till.
— Hvem fan — mumlade Bengta och spratt till.
— Stig på!
— Ack öppna — var så god — blåsten ligger så pår
ropade någon med fin röst, som lät gäll och skrikig i dånet
från sjön.
Bengta satte tallriken från sig. ,
Det var skumt i stugan, och det svaga skenet från
spiseln lyste på hennes grofva ansikte, som fått ett
misslynt, nästan argt uttryck.
När klinkan lyftes af, blåste ett långt fruntimmer in £
svart hufva med en stor pläd kastad öfver sig och uppdragen
till öronen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
