Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
urskiljas annat än de svartgröna topparna på den vida,
böljande ytan, det hvita skummet i bränningarna och därofvan
två sakta vaggande master.
Bengta hade blifvit stel. Det heta blodet hade plötsligt
kallnat.
Hon tänkte stort ingenting, då hon nu fort och
skickligt gjorde loss trossen. Hon kände på den med fingret,
hvad den var tjock och präktig.
Hon märkte, att hon frös, fäste bättre igen koftan med
en stor gul nål och knöt på hucklet, som fallit af hufvudet och
hängde på boddörren, dit det blåst och fastnat på en spik.
Därpå lade hon in yxan i sjöboden, låste igen dörren,
Iade haspen på och slog fast den bättre med en sten.
Trossen bultade hon ihop så godt sig göra lät och
började släpa honom med sig. Det var ett tungt göra. Men
Bengta hade krafter som den starkaste karl, och så
småningom fick hon honom med sig öfver stranden, uppför den
steniga backen, ett stycke uppåt fjället, där en klefva skar djupt
in. Här lyfte hon undan några lösa stenar och praktiserade
in tåget i en inre skrefva, som doldes af dessa.
Det pep och hven så besynnerligt däruppe. På
fjällhällarna hade bildats flere små vattenpussar, hvaröfver det
for som skydrag oupphörligt, då stormen lade till. I en af
dem låg en gammal ruff, röd utanpå och himmelsblå
invändigt, hvilket man kunde se, då ljuset föll på.
Bengta såg tanklöst en stund på ruffen. Om hon tänkte
något, så var det på, hur ruffen hade kommit hit upp på
fjället. Sedan gick hon långsamt ned för berget.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
