Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
starkt kryddadt, och hon fick det aldrig godt, om hon ej
själf lade hand därvid. Hon älskade i allmänhet god mat.
Hennes smörbakelser och köttpuddingar voro något af det
utsöktaste, man kunde tänka sig. Prosten Lennberg tog
alltid in hos henne vid sina besök på fiskläget. Det var ju en sak,
som de troende kunde hafva gemensamt med världens barn.
Ja, man kunde prisa och ära Gud själf genom att prisa Hans
goda gåfvor.
Och när så fru Brogren satt ensam i sin svala, luftiga
matsal och med de feta, hvita fingrarna långsamt stoppade
servietten under halsen, och när hon sedan långsamt och
omsorgsfullt åt sin lilla delikat serverade middag, då tänkte
hon makligt och lugnt på, hur förunderligt Herran styr de
sinas öden.
Stilla och säkert hade hon hunnit den ståndpunkt, hon
nu innehade.
Ifrån sin fattiga, för andra okända barndom, ifrån sitt
korta äktenskap i södra skärgården, ja, ifrån det hon sedan
började att sälja trådnystan och tvålbitar på en liten smal
diskbräda och så småningom sakta men säkert klifvit upp
trappsteg efter trappsteg på det sociala anseendets stege —
ifrån allt detta hade hon dykt upp i Fjällkil och var nu
blefven den rika fru Brogren, ensam, barnlös, mäktig i mång
stycken.
Och ville mörka skuggor från forna dagar någon gång
uppstå, så grep hon blott allt kraftigare fatt om de tillfällen,
som gåfvos, att bortjaga dem från sig själf och andra. Och
hvad fanns väl bättre än makt?
De stunder, då stolarna rundt omkring i hennes lilla
sängkammare innanför boden voro fullsatta af troende
kvinnor från såväl utkanten af socknen som från själfva fiskläget,
stilla, mörkt blickande kvinnor, som icke talade mycket, men
läto några kraftord falla då och då om synden och nöden och
trilskheten hos synnerligen strandbefolkningen — sådana
stunder voro mycket lyckliga för fru Brogren. Icke så
mycket för sakens skull, som för det, att hvarje möte kom till
prostens kännedom. Och han visste, hvar han hade sin
trofasta medhjälperska.
Och när hon nu satt här röd och mätt i middagsstunden
och drack sitt andra glas bayerskt öl, så var hon fullt lycklig
med Guds sköna värld. Och med en liten pirrande känsla
tänkte hon på, hur söndagen skulle blifva, och hur Olle
Dörth skulle taga den saken, att hans hustru gått till prosten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
