Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den stora Börre kyrka var alltid fullsatt, då gamle
prosten Lennberg predikade. Hans starka stämma skallade
i det rymliga tepmlet, och det tyckte folk om. Det höll
dem vakna, och det var då något att komma i kyrkan för.
Och starka ord gingo från prosten Lennbergs mun.
Mäktiga, kufvande, skakande ord, som icke tilläto någon
undanflykt. Och det tyckte folk också om — åtminstone största
delen. Ty Börre var en schartauanisk församling, lidelsefullt
schartauansk. Och fanns det några, som ännu icke voro
kufvade för allt eget ondt viljande och tänkande under
prostens järntuktan och örnablick, så hjälpte de troende
energiskt till, att så skedde.
Och svagare naturer, som kanske i sitt stilla sinne icke
tänkte det bästa om allt detta, de tego af fruktan. Ty prosten
Lennberg var ej att leka med. Och hvart skulle man vända sig
med sina möjliga tvifvel om hans berättigande till slika
påfve-later?
Fattigt folk har ingen talan, och skall man få gehör hos
de höga, kostar det så mycket pängar. Dessutom var ju
domkapitlet prostens gode vän och understödjare. Nej, här
var bäst att tiga still och säga ja och amen.
Det var nu öfver fyrtio år, som prosten styrt Börre
församling. Hans vilja var af järn, och en sådan är af
ovärderlig nytta för sin man i svaga tider och bland folk, som
icke ha vilja af järn eller intet bruk för henne, om de skulle
äga henne.
Också hade prosten nästan oinskränkt makt. Och
därtill, fast han vid tillträdet till pastoratet ägde mest skulder,
en anständig förmögenhet. Men Börre var en rik församling,
och prostens nitälskan hade i tidens lopp fört en lycklig
kamp mot lasten girighet, »den vederstyggligaste af alla
laster», ropade han med glänsande, skarpa ögon och slog i
predikstolen, ty girighet är roten till allt ondt. Girigheten
och egen vilja, det skall ut af människan, det måste ut, ty
djäfvulen sitter aldrig fastare inne än hos en människa, som är
gridsk om sitt guld och vill gå sin väg efter egna tankar.
En och annan af godsägarne i trakten var väl förtretad
på prosten Lennberg och hans regemente. Men dels bestod
församlingen mest af bönder och fiskarbefolkning, dels tyckte
de få herremännen, att det kunde göra den vilde Börrebon
ganska godt att få böja sin styfva nacke. Prosten Lennberg
var verkligen utmärkt passande för sin befattning. Ingen
hade så kunnat krossa det stolta kustbolynnet. Dessutom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
