Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ket. Den lilla gubbgestalten med det snöhvita håret och
ömblicken — hur känd han var! I dag buro de järnfasta
dragen fläckar af sinnesrörelse, och stämman skallade som en
basun: Helig, helig, helig.
Prosten hade sagt amen, psalmen var sjungen, och ånyo
stod han inom altarringen.
öfverallt nere i kyrkan stannade folk kvar. Det gick
ett sakta hviskande längs bänkraderna, man trängde sig
fram mot koret, höjde sig på tå och knuffade undan några
nyfikna pojkar, som ställt sig längst framme.
— Du lifsens bröd, o Jesu Krist, ljöd från
orgelläktarn i långdragna, klagande toner.
Nattvardsgästerna böjde sig ned, prosten vände sig om
med det heliga brödet i handen, välkomnande dem.
Och långsamt fylldes altarringen af de främre
bänkarna. Konsulns och majorens voro med, så att det väntades
blifva många dukar i dag.
Det hade bytts om tre gånger — nu skulle bänkarna
från Fjällkils fiskläge fram.
Madam Dörth reste sig långsamt och darrande —
förstulet såg hon på Olle.
Han hade en lång stund suttit nedlutad öfver sina knäppta
händer. Nu steg han kraftigt upp och gick ur sin bänk. När
han mötte Kristin på golfvet, såg han genomträngade på
henne och gick så långsamt efter henne upp mot altarringen,
där han böjde knä.
Kristin såg rådvill och bestört ut. Hon kände en
obeskrif-lig lättnad. När prosten kunnat släppa honom fram, då var
ju allt godt. Han hade ändrat sinne från i går, han hade tänkt
på, att kanske ändå.
Tankarna korsade hennes hjärna, medan hon böjde ned
hufvudet. Nu hade hon anammat Herrens lekamen. Tack
och lof! Nu var turen hos Olle.
Långsamt reste Olle upp hufvudet — han gjorde sig
i ordning att mottaga det heliga brödet mellan sina läppar.
Men han mötte endast ett par ögon af eld. Mekaniskt
blef han vid att se in i dem. Några sekunder borrade deras
blickar sig in uti hvarandra likt svärdsklingor.
— O Guds lam, brusade sången från kyrkan.
Prosten gick till nästa man.
— Jesus Kristus, hvilkens. lekamen du anammar,
bevare dig till evinnerligt lif.
Det ljöd i Olles öron som något långt aflägset, medan
Västerut. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
