Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herr Suneson vänder sig om och ger honom en
krossande blick. Därpå stiger han säfligt upp och säger till
rådman med sin kärfva ton:
— Vill bror stiga in på kontoret, ska’ vi språkas vid.
Bokhållaren småflinar besvärad för att hålla god min
och med några lifliga åtbörder berättar han nyheten för de
nyfikna kunderna.
— Hvad ska’ vi hitta på, undrar herr Suneson därinne
på kontoret och ser på herr rådman Lungkvist. Men ä’ bror
säker på, att han kommer hit?
— Syster min skrifver i dag, att hon hört det i
Göteborg. Han lär ha sagt, att han troligen far till Hällvik —
det skulle bli honom ett nöje, hade han sagt.
Herr Suneson rätar på sig och ser ut på gatan. Ja, på
det hela taget, hvarför skulle han ej komma till Hällvik? —
Men herr Suneson kände i detsamma hela tyngden, vikten
och äran af att vara den främste mannen på platsen och den,
på hvilken allt hängde.
Det var litet senare på morgonen, som stadens
viktigaste fullmäktiga sammanträffade på storbryggan för att
rådslå. Herr handlanden Suneson, hr f. d. rådman Lungkvist,
sjökapten Svantesson — en herre med stort, yfvigt brunt
hår och glada ögon — lille undfallande apotekar Lund,
bördig från Stockholm, och gamle skoilärar Qvist, som
smådar-rade en smula på hufvudet.
Suneson höll ett litet kort och högtidligt tal om den stora
äran och om det hopp, han satte till de närvarandes förenade
ansträngningar m. m.
Sedan det var slut, slog den glada kapten Svantesson
den ena handen i den andra, medan han log, så att
tandköttet blottades ofvanför de små, friska rått-tänderna.
— Nog ä’ vi med om det alltid, här ska’ bli fint.
— Men, sade lille apotekar Lund som hastigast och i
en ton, som om han bad om ursäkt, det blir väl lite svårt,
för dom har rakt inga trän här, på dom här trakterna.
Herr Suneson såg kallt på honom. — Inte skall det fattas.
Om vi fara ut på öarna, får vi allt sån’t där skräp. Vi kan
väl inte sätta upp trän heller med rot och allt.
— Nej, det blefve lite för stort, instämde herr Qvist och
gnuggade händerna, hvarvid man skrattade. Stockholmaren
var alltid ute för de andras gyckel.
— För all del, för all del, motsade herr Lund och
log med helt försynt, jag menar inte alls... det är verkligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
