Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fick hon då litet, som nästan alltid var fallet, tog hon
emot det med så stora, förvånade ögon och tackade i
hvis-kande ton så vältaligt, att det vardt en varmt om hjärtat.
Men om Lars var inne, stoppade hon alltid hastigt
ned det i fickan.
— Brr — hm, sade Lars och såg iskallt på henne.
Därpå vände han sig om, harskade föraktligt och spottade
i spiseln.
— VIU I höre om —, sade han därpå plötsligt, och då
tystnade Anna Maja genast och satte sig med korslagda
armar stilla på sängkanten.
Folk påstod emellertid, att saken förhöll sig så, att Anna
Maja uppehöll det hela, och att Lars satt och såg på, var
ironisk, berättade historier och sade kvicka saker.
Men det talet kom hvarken från Lars eller Anna Maja.
Så det kunde gärna vara förtal. Säkert är att Anna Maja
släpade och slet och gärna tiggde i smyg, när hon så kunde.
Och att Lars försökte litet af hvarje, flyttade omkring i
skärgården, alltid var vid godt humör och tog saken kallt.
Två söner och en dotter hade de. Dessa fingo just taga
sig fram, hur de kunde. En dog tidigt, dottern kom i tjänst
och lät icke höra af sig på många år. Slutligen fingo de höra,
att hon dött.
Anna Maja grät mycket. Men då en tid gått, var det,
som om hon glömt det. Bara hon inte miste sin Lars, tyckte
hon, att hon fick stå ut med, hvad vår Herre behagade lägga
på henne. Men det kunde hon visst aldrig lefva öfver.
Hvad Lars kände, det hade man inte så noga reda på.
Han kunde ju aldrig fördraga det, som var sorgligt i
världen. Han tog ut på sjön mer än vanligt, och när en tid hade
gått, blef det som i början af deras äktenskap. Yngste
sonen seglade borta på Afrikas kust.
Och hur det var, hade de blifvit ett gammalt par. Icke
orkade de stort, pängar hade de icke, och lefva måste de ändå.
Så drog då Lars en vacker dag ut till Tryggeskär med
sin Anna Maja. Där bodde ingen mer än fiskar Pålsen, och
han lämnade dem på sydsidan ett stycke jord mot fyra
riksdaler om året. Och så började Lars gräfva djupt ned i
jorden en bred, fyrkantig håla, murade litet invändigt, byggde
en takås öfver af granruskor och bräder, som Anna Maja
tiggt ihop, lade två trappsteg af gråsten, som bar ned i
jordstugan, satte gamla tidningar rundt väggarna, fick några kro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
