- Project Runeberg -  Västerut. Skisser och noveller /
95

(1907) [MARC] Author: Hilma Angered-Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i stugorna. Men stegen ljödo dofva och tunga, och så visste
man redan, innan dörrklingan gått upp, att det icke hade
lyckats, icke något att tala om åtminstone.

Så kunde vintern smyga sin kos, och det knappades in på
kosten både hos dem, som stodo sig bäst och sämst. En
underligt stilla, tryckt prägel lade sig öfver stranden, barnen
blefvo tunnare och gulhvitare, kvinnfolken tystare med
bekymrade ansikten, karlarne hängde i handelsbodarna upp i
backen och krånglade sig till kredit, fastän handelsmännen svuro
på, att de måste göra konkurs, och visade fram långa listor
på obetalda fordringar, längre för hvar dag.

Och de dåliga tiderna sträckte sig till alla. Sillsaltarna
jämrade sig öfver sina tunnlager, som lågo på de stängda
löften och gissnade. I de stora anjovismagasinen var det
tomt, några arbetade på bleckaskar i kontoret inunder, men
ungdomen strök i långa rader gatan framåt eller stodo om
kvällarna med sjalarna öfver ihufvudet och tasslade i väntan på
arbete på bryggorna.

Men det gick icke alltid så. Med långa mellanrum
kunde det komma en vinter, då vinden varade rent västlig i
lång tid och sillen gick till ymnigt, rikt, tjockt så att man
kunde promenera på vattnet, påstodo de skämtsamme. Ja,
hon kunde komma ända in i fjorden, så att det bara var
att slänga ut vadarna invid land.

Då kom det lif på stranden, mat och dryck i husen, mod,
öfvermod till och med, i sinnena och främmande skutor i
fjorden. Natt och dag var man i rörelse, gatan var full af
folk, främmande herrar och kvinnfolk, som sprungo yra i
hufvudet omkring och glammade, hängde nere vid
bryggorna och hörde efter prisen. Det talades högt och käckt,
och från de öppna stugudörrarne kunde man se eld i
spi-seln och kaffepannorna på.

Då och då kommo karlarne i land för att något hvila
ut efter ett godt köpslut. Betäckta med sillfjäll från
sydvästen till klacken drogo de klampande genom gatan, skrattade
och sade kvickheter eller samlades uppe på gästgifvaregården
.i backen, där de skakade hand med herrarne och icke aktade
för rof att bjuda på champagne och betala kontant med sedlar
ur den späckade plånboken innanför skinntröjan.

På magasinen var det bråda lifvet. Flickorna lade in
an-jovis, det stank lång väg af dem, och från de öppna luckorna
skönjdes den blåglänsande fjorden, hvaröfver rörde sig som
en hvit gungande sky af måsar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:38:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shavaster/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free