Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löfverk af ålder och stormar. Men bären lyste röda och
lockande långt ut — två fjordar därifrån.
En vacker dag var trankitteln försvunnen, och
magasinet refs. Tranaffärerna lågo nere öfverallt i skärgården.
Och på högsta fjällspetsen började folk bygga en
väderkvarn.
Det hade varit gamle Jensens plan detta.
Ola skulle bli mjölnare. Jensen tålde inte sjön, han
tyckte inte om så mycket luft, för resten var det ett lif för
odågor. Det hjälpte inte, hvad man sade, Jensen menade,
att det var ett ladt lif de förde ombord. Nej, mala på en
kvarn och fiska makrill i godt väder, det födde sin man,
och det skulle Ola göra.
Det var i ett gladt lag, som Ola gifvit med sig. Han
var drucken och vild, någon hade retat honom med, att
han nog drunknade därnere i västern, den vägen skulle han
nog vandra, och så satt Lena Olsen där. Nej, på det bröllopet
komme visst ingen att dansa. Då blef Ola rent galen,
han var farlig, då han drack, slog näfven i bordet, räckte
den därpå till gamlingen, som satt och vaggade fram och åter,
och skrek och svor: att ta mej — skulle han inte bli mjölnare
och slå en hvit fläck efter den, som torde si’a annat än
att han, Ola Jensen, skulle ha den stiligaste jäntan i
skärgården.
Dagen därpå var han nykter och surmulen. Men han
skämdes att taga ordet sitt åter.
Så blef han mjölnare på Lässöskär. Gubben bestod
kvarnvirket s!amt reste omkring och värfvade kunder på
öarna. , ii! ¡IlHijjj
Men året efter stod ännu en kvarn på näst högsta
fjällspetsen.
Det var icke många famnar emellan dem. Där reste de
sig högt uppe midt emot rönnen tvärs öfver sundet, och de
grofva vingarna flaxade och ryckte i linorna och pekade
rätt ut — norr och söder, öster och väster.
Detta hade icke ingått i gamle Jensens plan.
Snällt och tyst hade hon rest sig utan många ord och
förberedelser, den andra.
Tyste Jan var hans namn, som byggt henne, och snäll
och stilla var han också, en liten tyst och snäll karl, det
var ordet, och som alltid hade brådtom.
Han var hvarken gammal eller ung, han hade icke
haft tid att åldras, sade folk, han hade öfver hufvud taget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
