Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hö tusan tänker u’ få sä’ ifrån då far?
Det var en vacker, klar septemberdag, alldeles lugnt
väder och tunn, genomskinlig luft. Gamle Jensen satt på
hällen under kvarnvingarna hos son sin och rökte pipa.
Han höll sig mest ute hos sonen, det var inte stort att göra
för gamlingen om dagarna.
I timtal hade han suttit och tittat bort på Jans kvarn..
Det hade han gjort flere dagar men ingenting sagt. Nu
kunde han inte hålla ut längre.
Han ropade öfver, det hördes lätt i den stilla
luften:
— Hö tusan tänker ’u få sä’ ifrån då, far?
Det uttryckte allt, hvad han grundat på dessa veckor.
Jan höll på med linorna och var klädd i splitt ny
mjölnartröja och grå slokig hatt. Han log stilla och svarade
ingenting.
Om en liten stund vände han ansiktet mot Jensen och
sade vänligt med pipig, fin röst:
— Åh, en får se’ hur de’ kan lika sej.
Jensen sög på pipan i långa drag.
Gubben var lite slö blefven; han tittade stelt framför
sig och småmuttrade, och när han ropade öfver till Jan såg
det ut, som om han icke riktigt vore med själf:
— Ola här har godt me’t nu — han har jaggu styfvaste
kvärna i skärgår’n har’n, far.
Men Jan sysslade och bara log.
— De’ finns mö’ sä’ i världen, lell.
Jensen mumlade något.
Plötsligt ropade han till:
— De ångrer’n på — Jan, de’ ångrer’n på.
— Ja-ja, min far, ja-ja, de’ blir allt väll me’ de’.
Ola kom nu ut och såg mulet bort åt kvarnen. Fadern
satt och vaggade på kroppen, medan pipan hängde i ena
mungipan.
— Det blir jaggu dåligt för’n därbörte, menade han.
— De’ ä’ vånt å si’a, hem som kommer ud me’ de’,
svarade Ola mörkt.
När det blef klart, hvad Jan ämnade företaga sig, hade
Ola först blifvit arg, svurit och regerat, men sedan hade
han liksom släppt taget.
Han blef vårdslös om sina kunder, lät dem uppsöka
sig, malde, när han fick något uppburet ända till dörren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
