Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
Och vad de skulle håna hans fiasko, Dick Leeson och
alla de andra karlarna som sutto på värdshuset om
kvällarna. Att komma och uppträda som ortens välgörare,
skulle de säga, och sedan nödgas begära anstånd för en
liten räkning hos en specerihandlande.
Om det blott funnes ett sätt att komma bort! Han
skulle önska att det hände honom det som hänt en av
hans bekanta i Irland. Det hade varit inbrottstjuvar i
hans hus, han hade slagits med dem och blivit sårad.
Shelley gick och målade ut för sig, hur en sådan händelse
skulle rädda hela situationen. Antag t. ex., att den där
obehaglige Dick Leeson företoge sig att bryta sig in i den
villa där han bodde. En sådan sak skulle göra en
brådstörtad avresa fullt berättigad. Så kunde han säga till
handlandena i byn, att han tyvärr inte för tillfället hade
pengar hemma, men skulle med första sända likvid. Ingen
skulle kunna undra på att han ej med sin unga hustru
ville dröja en dag längre, där han varit utsatt för
nattliga överfall.
Ja, en sådan händelse skulle verkligen vara en räddning.
— Var är mina pistoler, Harriet?
— Dina pistoler? Vad skall du med dem?
— Det är väl alltid bra att ha dem till hands . .. Om
något skulle inträffa. Den här villan ligger ju så långt ifrån
övriga byggnader. Kom ihåg vad som hände 0’Flahertys!
— Nå, det var ju i Irland.
— Ja, vem vet om folket är bättre här! Det finns nog
misstänkta individer i Tremadoc också. Jag tänker för
säkerhets skull ladda pistolerna.
— Herre Gud, vad var det? skrek Harriet flämtande.
4—191224. Roos, Ett diktaröde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
