Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
HJALMAR SÖDERBERG •
klarar för pastor Mänders — det är efter scenen
i matsalen mellan Osvald ocli Regina — att hon
icke skulle ha något att invända mot ett äktenskap
mellan de två, "hvis hun kun var en snild og brav
pige da". Och hon visste gott, att de hade samma
far . . . Ett yttrande som detta pekar hän mot en
tänkare, som aldrig fallit undan för begäret att "se
efter i facit"; som aldrig låtit sina gamla meningar
stänga vägen för de nya, aldrig lämnat sina
hemliga önskningar, sina från äldre generationer ärvda
sympatier och antipatier rätt att inverka på
resultatet av den tankeoperation, som upptagit honom.
En sådan ande är ständigt res färdig, ständigt
beredd till uppbrott från den trakt, där han
tillfälligtvis uppehåller sig. Han är alltid på genomresa.
Han känner icke vila; han kallar ingen åskådning
sitt hus och sitt hem.
Den åskådning, i vilken Ibsen vid denna tid
logerade, var som bekant en polemiskt reformatorisk
pessimism — Tiissot har för detta slags pessimism
ordet provisorisk; — han var kort sagt en
framtidstroende. "Hvad det gælder om er
menneske-aandens revoltering", skrev han en gång i ett brev
till Georg Brandes; och det lider intet tvivel, att
han trodde på denna revolution, den stora och den
enda, så skeptisk han än stod gent emot alla slags
smårevolutioner (1789 etc.). Det stadium av
pessimism, i vilket man ännu betraktar världens
dålighet såsom varande någons fel, är emellertid icke
det sista, och det blev det icke heller för Ibsen.
Man ser emellanåt kristliga författare beröra Ibsens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
