Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARIA
| 125
och Spencer och genomskådat augsburgiska
bekännelsen, Uppsalaestetiken och allt det andra, som
ordentligt folk den tid,en trodde på, och nu ger
hela kakan en mera ärligt menad än egentligen
verkningsfull spark.
Lönar det sig att numera på allvar diskutera
idéinnehållet i denna dikt? Om ide år, som ha gått
sedan den först såg dagen, över huvud taget ha
lärt oss något angående det problem, som heter
August Strindberg, så är det väl oomtvistligen det,
att han är diktare och ingenting annat. Inga
illusioner mera om någonting i riktning av en tänkare!
Strindbergs tanke, det är den typiska diktartanken,
typisk i synnerhet i dess svagheter — halvt rovfågel
och halvt kvinna, ständigt spanande efter byte för
sin fantasi och själv i sin tur ett byte för alla
"livets dolda strömmar", ett
"barn av drifter och av drömmar
och av flyktiga begär".
Men framför allt ett byte för den egna upplevelsen
och ett barn av dess hundra tillfälligheter. Här
är det blindskär, på vilket poeternas filosofi med
tröttsam upprepning ständigt kör fast. Vi ha alla
upplevat en del; men de ytterst få, vilkas
predo-minerande lidelse är sanning, veta alltför väl, att
det personligt och privat upplevda långt ifrån att
vara en grunid att bygga på tvärt om är något som
måste övervinnas, flyttas tillbaka från sin
otillbörligt framskjutna ställning till vad det i verkligheten
är, även om frågan gäller det rikaste människoliv:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
