Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
IIJALMAR SÖDERBERG
HEIDENSTAM.
\
I.
(1895.)
Man känner alla de gamla vidskepliga
föreställningarna om segerhuva och kainsmärke och allt
sådant vakna på nytt, var gång man erinrar sig, hur
nyckfullt olika människorna behandla dem, som
iklätt sig den dubbla egenskapen av deras uppfostrare
och deras hovnarrar, diktarna. Man lagerkröner
en och drivenen annan ur land och rike; och ofta
ha båda drivit ett lika gudlöst gäckeri med sin
samtid och dess ideal och båda varit genier. Verner
von Heidenstam hör, mänskligt att döma, till dem,
som man kommer att lagerkrona. Hans
diktaregestalt har något av söndagsbarn i sitt framträdande.
Jag tänker härvid icke egentligen på personlig
lycka; det är en skatt, som ingen gärna erkänner
sig äga, och därför vet heller ingen, vern som äger
den. För en diktare är den också svårare att vinna
än för andra. Har icke världen för de
skönhets-törstandes lilla hop alltid varit en öken med få oaser,
av "vilka de vackraste varit overkliga? Och dess-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
