Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARIA
"" 203
"Nya dikter" är emellertid denna konstart så gott
som orepresenterad; och hur lycklig författaren än
har varit i sitt utövande av densamma, torde dock
dess övergivande böra tydas som ett gott tecken för
framtiden. Genren är både vacker och roande, men
den kan icke gärna bidraga till att skänka
personligheten stadga. Det vore dock utan fråga en
grovhet att med ledning av det anförda söka klassificera
Fröding som epigon; han synes i så fall vara epigon
av de flesta poeter från Homeros till Heidenstam,
vilket — på ett hår när — vill säga detsamma som
att icke vara det alls.
Om detta slags efterbildningar saknas i "Nya
dikter", innehåller denna bok till gengäld en avdelning,
där författaren å ena sidan är fullt självständig i
versmått och diktion, men till vilken han dock låtit
inspirera sig av en äldre poesi, Bibelns. Bibelns
skalder ha här gent emot författaren spelat samma
roll som bassångaren gent emot barytonisten (se
ovan). Jag håller utan tvekan Frödings bibliska
fantasier för att vara det yppersta han hittills
diktat, och jag tror att några ibland dem en gång
komma att räknas till pärlorna i den svenska
vitterheten. Fröding når i dem momentant vad han icke
tidigare har nått och vad som väl också i regel
ligger utom gränserna för hans talang: stor ton.
Dikten om "Mannen och kvinnan" är koncipierad
med en glimt av geni. Det är svårfattligt hur någon
har kunnat finna den cynisk, men oförklarligt är
det icke: "Solche Werke sind Spiegel; wenn ein
Affe hinein guckt, kann kein Apostel heraus sehn,"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
