Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARIA
"" 237
myten i omlopp att Tyskland har äran av att ha
upptäckt honom — efter hans död. . . Hur var
det i verkligheten? Jag kan uppriktigt sagt knappt
tänka mig ett mera avundsvärt renommé än det,
som under mer än trettio år (av en nära fyrtioårig
författarbana) var August Strindbergs. Älskad och
beundrad som aldrig en svensk författare före
honom, med en intensitet bredvid vilken all
Bellmans-kult och all Tegnérbeundran bleknar, och därtill
hatad och smädad som få — naturligtvis! Annars
hade han mist all aktning för sig själv. Bara
blommor blir för äckligt, och hur vore det tänkbart att
en så hatbetonad natur, med ett så intensivt begär
att skymfa, skulle kunnat möta enbart sympati?
Det är sant, han fick inte Nobelpriset — men en
nationalsubskription! Och han kom inte in i
akademien — asch! Det skulle inte ha klätt honom! •—
Detta renommé vann han tidigt, vid början av
trettioårsåldern, naturligtvis just i sitt hemland eller
huvudsakligen där, och det växte nästan oavbrutet
till hans död och växer alltjämt. . . Nej, någon
rehabilitation behöver Strindberg verkligen inte. —
Men lika litet är den ställning Oscar Levertin intog
till Strindbergs produktion i minsta mån i behov av
ett överslätande eller en ursäkt. "Vi få icke bedöma
(Levertins kritik av Strindberg) efter det avstånd,
från vilket vi nu se företeelserna", säger
Söderhjelm. Men jag vill mena, att Oscar Levertins
Strindbergskritiker inte det allra ringaste ha blivit
lidande på det avståndet. Om tiden som gått sedan
dess, har fört med sig mera fördragsamhet med det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
