Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
HJALMAR SÖDERBERG
huvud taget ingen välskriven bok. Där finnas
barnsligheter som kunde inbjuda till hån och grin, om
man icke hade känslan av att man här ,står inför en
sårbar och av livet redan hårt sårad. Där finnas
försök till satir som träffa ingen och intet; där
fällas ord som kunna haft betydelse för de
människor och det ögonblick som först hörde dem
fällas, men som lämna läsaren undrande och likgiltig.
Språket har långa stycken något tungt och stelt,
något opersonligt, icke av brist på personlighet men
av ovana att giva den uttryck i skrift. Så kan det
också falla ord, som träffa djupt och starkt och
visa att författaren hör till dem som tänka. Ingen
spelande och gnistrande intelligens, som tänkt
mycket över mångahanda, men en som tänkt mycket
över ett.
Om boken vore slut här, skulle det dock icke vara
lätt att ställa något lyckligt horoskop för dess öde
i marknadsvimlet. Men där är ännu en historia:
"Tokiga prästen". Innerst är det åter detsamma:
en slocknande man, en skendöd, som väntar gnistan
av en kvinna, men som denna gång själv ger henne
den och får eld till svar så att de bägge förbrimia
(tyvärr bokstavligt). I denna berättelse befrias
plötsligt författarens ingivelse och slår mt i en låga av
hög och ljus skönhet. Man känner i den en
diktares grepp. Tag blott den scen, där prästen
uppsöker den kvinna, som han vill väcka till liv för
att själv få liv, en vild och djupt förfallen ung
kvinna — uppsöker henne i hennes omgivning, en
lantlig skojarliga på en lönnkrog —: han sitter tyst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
