Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en kusin, som var löjtnant på trängen. Men om
han viskade hela namnet för sig själv: Harriet
Skotte — då kom det in ett nytt element, som
alldeles trängde ut de andra, då var det något helt
annat och nytt, då kände han det som om hon själv
gick genom rummet med det bruna håret lysande
i solstrimman ...
Han spratt till vid en ringning på tamburklockan,
han hörde hur jungfrun gick och öppnade och hur
en välkänd röst frågade om han var hemma. Han
stoppade brevet i fickan, i nästa ögonblick öppnades
dörren och Henrik Rissler stod på tröskeln och
blundade mot solen, vars kopparröda strålar nu
föllo vågrätt in i kammaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
