Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göra detsamma tills vidare. Jag får alltid tid att
bränna dem om det skulle behövas.
Det är färdigt, jag är fri. Nu vill jag skaka
av mig detta, nu vill jag; tänka på annat.
Ja — på vad då?
Jag är trött och tom. Jag känner mig alldeles
tom. Som en blåsa som jag stuckit hål på.
Jag är hungrig, det är hela saken. Kristin får
värma upp middagen och ta in den.
23 augusti.
Det har regnat och blåst hela natten. Den första
höststormen. Jag låg vaken och hörde två grenar
gnissla mot varandra i den stora kastanjen utanför
mitt fönster. Jag minns att jag steg upp och satt
vid fönstret en stund och såg skytrasorna jaga
varandra. Reflexen från gaslyktorna gav dem ett
smutsigt tegelrött och brandfärgat sken. Jag tyckte
att kyrkspiran krökte sig för stormen. Skyarna
formade sig till gestalter, de blevo till en vild jakt
av smutsiga röda djävlar, som tutade i lurar och
visslade och skreko och fläkte trasorna av varandras
kroppar och gjorde alla sorters hor. Och medan
jag satt där brast jag plötsligt i skratt: jag
skrattade åt stormen. Jag tyckte att den gjorde för
mycket väsen av affären. Det gick mig som juden,
då åskan slog ner just medan han åt en fläskkotlett:
han trodde att det var för fläskbitens skull.
Jag tänkte på mig och mitt, och jag trodde att
stormen tänkte på detsamma. Till sist somnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:41:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/shskrifter/5/0147.html
