Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
En varm rodnad färgade härvid plötsligt Katris
kind och meningen blef ej uttalad. Åter tyckte sig
det goda barnet göra något mindre rätt. Anders
anade emellertid med glädje fortsättningen, och, i det han
åter fattade Katris hand, ifyllde han med en mera
bedjande än frågande blick: "och mig"?
Katri sade intet, men Anders kände, huru flickans
varma hand fastare omslöt hans. Det var då så att
han, barndomsvännen från mo och sjö, mest af allt
skulle vara i hennes tankar, om skogsensamhetens
dotter kommit bort till stadens buller. Anders kände sig
rik vid denna visshet. Just nu kuttrade ett dufvopar
inne i de gråskäggiga, skuggrika granarna, och kanske
detta något bidrog till, att Anders gjorde som han
gjorde. Han kysste varmt sin väna kamrat, men det
såg ingen annan än dufvorna, ty skaran var nu på den
slingrande vägen ur sikte.
— När ska vi tala ve’ far din, Katri? frågade
Anders. — Ja’ ser på’n, att han intet vet, men dä’ får
väl ej vara så i längden. Se’n far gömdes i jola, trår
ja’ mera till däj.
Anders anlete var mycket allvarligt, när han sade
detta, och Katris öga blef åter tankfullt, ja, nära nog
sorgset, liksom den klara fjällsjön, där solen nyss
glittrade, får vemodets prägel, när ett mörkt moln drager
fram öfver dagens lysande stjärna.
— Ja’ önskade nu, att ja’ hade mor kvar i lifve’,
genmälte Katri. — Hon skulle så godt förstå sin flicka,
som hon så hjärtligt höll af. Som en dröm minnes
jag, huru hon för mig sjöng en liten visa om
"dufvo-lyeka i mossigt bo" om "kärleken och hjärtero, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
