Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingels-Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•325
Då och då ekade gevärsskott i närheten, och äfven
detta skedde till silfverparets ära.
Spelmannen tog nu, knäppande och stämmande,
plats på gårdsplanen, och så blef det en munter "sväng_
om", under det septembersolen sakta sjönk ned mot
västerns portar.
Här återfinna vi ock Ingels Anna, hvilken var
besläktad med gårdsägaren. Ett blidt, ett lyckligt
solsken låg utbredt öfver hennes drag. Hon visste att
hennes Erik var på väg hem, och i Tuna kyrka hade,
när sista rapporten öfver de fallne lästes, äfven
omtalats, att en församlingens son, Örn, för visadt
mannamod fått en ovanligare befordran och hugnats med
"tapperhetens tecken". Där låg sol, där låg hopp
öfver Annas värld, och där hon nu stod och drömmande
såg hän mot Solklintens höga hjässa, glömde hon
fadern och det mörka moln, som hans egoism satt på
hennes rosiga himmel. I hjärtedjupets gömma fanns
hos henne den bäfvande tanken, att Örns framgång i
finska kriget gjort ett godt intryck på den högmodige
fadern. Hon hade sett honom så uppmärksamt lyssna,
när det i templet taltes om krigaren, men hon hade
dock ej vågat komma fram med någon fråga i det
ömtåliga ämnet. Enligt den rådande åsikten hos en
synnerligen envis bondeadel, var ju Erik ändå den ringe
soldatsonen från Grefbo. Att han redliga kämpat för
sitt land, att han i bleka döden vågat sitt unga lif för
detsamma, att han var mera kunnig och begåfvad än
mången rik yngling i bygden, ja, detta var ju godt och
väl, men det gjorde honom dock ej till bonde- och
hemmansägareson i Stora Tuna.
En skrällande åskknall på Hönsarbergets topp kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
