Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
I SISTA STUND
Erik. »Ja,» skulle han säga, »hvad tror du,
rörde sig i hans bröst, när han ibland bar dig från
båten i land? Yet du, om inte då hela hans hjärta
ropade: ’Nu har jag henne! Här i mina armar! Nu
är hon min, och jag släpper henne aldrig, aldrig!
Så här skulle jag vilja bära henne genom alla lifvets
vilda vågor. I min famn skulle hon vara trygg.’»
stafva allvarsam, säger tyst. Nej, så tror jag
aldrig min man skulle komma att tala. Han kan
inte tänka så vackert.
Erik. Måhända skulle han slå in på en mera
stickande ton och säga: »Akta dig för Erik, du!
Han har nu i så många år svansat omkring i ditt
hem och varit som barn i huset. Och tro mig, den
goda husvärmen är farlig Han har nog haft sina
planer och tänkt: en gång blir det nog jag, som
får min fosterfars plats, och sedan är det ju mycket
enkelt, att jag också en gång får hans dotter.»
stafva ifrig. Nej, då skulle jag svara: »Du
känner inte Erik. Han är en anspråkslös gosse.
Bara alltför anspråkslös! Om han också verkligen
hade hållit af mig, så skulle han knappast ha vågat
säga det åt mig. Han skulle ha tyckt, att det vore
alltför mycket att först få min far och mor till sin
far och mor och så efteråt begära mig själf.»
erik förvånad. Att du verkligen känner mig
så bra!
stafva. Och då skulle jag säga honom: »Eör
resten har jag ett bevis för, att Erik aldrig tänkt på
mig, ett bevis, som en gång för alla skall komma
att stoppa munnen på dig, och det är, att Erik
knappast fyllt tjugu år, förrän han förlofvade sig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
