Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjelfva själens natur och af hennes förseelser? Jag
tror icke, att förnuftet kan med visshet afgöra
något angående detta ämne. Då borde först afgöras,
om Skaparen kunde eller ville tillgifva dessa
osaliga deras forna uppsåtliga förbrytelser och den
förhärdelse, hvaruti de hafva gått in i evigheten.
Denna fråga vågar icke jag besvara; jag dristar
icke inblanda mig i den oändliges domare-embete
och i hans fördolda rådslag. Skole vi häröfver
kunna säga något med visshet, så måste Gud sjelf
på ett utomordentligt sätt hafva uppenbarat oss sin
vilja; och om vi än skulle kunna vänta af den
oändliga godheten, att hon ville, och af den
oändliga rättfärdigheten, att hon kunde förlåta dessa
osaliga, så bör dernäst den frågan med någon
visshet kunna besvaras, om också dessa osaliga i
evigheten kunna förbättras; ty utan förbättring kan
sjelfva allmakten icke göra dem lycklige. En
lastfull själ kan en hel himmel ej göra lycklig. En
själ, som regeras af odygdiga begär och som
plågas af ett fördömande samvete, kan omöjligen njuta
heliga andars rena nöjen. Det säger förnuftet med
visshet; men om oheliga och genom laster
förnedrade själar kunna förbättras, förädlas, upphöjas och
genom sin förbättring, förädling och upphöjelse
lycksaliggöras, det säger förnuftet icke med samma
visshet; Det kan gissa till mycket; men hvem vill
försäkra oss, att det gissar rätt? Jag vill i få ord
säga dig, bäste vän! allt hvad förnuftet synes kunna
förmoda; om ditt förnuft förmodar annorlunda, så
vill jag icke inlåta mig i tvist med dig deröfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
