Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kopalhartzen.
och måste fortgå i flere år innan behofvet blifvit
fyldt».
Som man häraf kan se finnes ej i den officiella
uppfattningen ett spår af hänsyn till den oerhörda
skada, som måste vållas hela landet af skogarnes
öde-läggelse. Framtidstanken saknas alldeles.
Skogarna äro ett hinder för den »tätare
befolkningen» och därför måste de bort.
Alltid räcka skogarne i det nu lefvande släktledets
tid. Och Nya Zeelands lagstiftare sätta själfva sin
stolthet i att de äro praktiske män, som handla efter
hvad för ögonblicket är bäst och låta framtiden sköta
sig själf. Om något sekel härefter öarne ligga
obeboeliga och öde, härjade af hafsvindar och utsatta för
torka eller regnfall bekymrar dem föga.
Ett särskildt dyrbart trädslag finnes i Nya
Zeelands nordligaste delar, kauriträdet, Dammara agathis,
hvilket förr utgjorde dessa trakters största rikedom.
Den raka stammen reser sig grenlös till en höjd af
100 engelska fot eller mer och håller 8 till 12 fot i
diameter, högt uppe delar sig stammen som en
tre-grening kandelaber, i hvars klyfta ett kopalhartz samlar
sig, som hårdnar i klumpar, som kunna väga 50 kilo
eller mera. Hit upp klättra kaurisökarne med hjälp
af rep och kasta ned sina fynd. Men — kauriträdet
lämnar ock ett ypperligt virke, hårdt, glatt och
lätt-handterligt. Kauriskogarne äro så omfattande, att
oak-tadt eld och yxa härjat dem under ett halft sekel, så
kan kauritimmerindustrien ännu årligen sysselsätta två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
