Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin på Måseskär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slagit in utan äfven orden: och de rättfärdige
skola samlas till mig, när du mig väl gör. I har
nu samlats omkring och I skulle således vara
rättfärdige, men I får inte taga orden ”rättfärdige",
som om I vore fullkomlige. Bort det! Men I har
dock tagit första steget från syndens väg.
Här tystnade hon åter och såg ned framför sig
för att åter samla tankarne. Detta varade
emellertid helt kort, ty nu slog hon hastigt upp ögonen
och fortsatte lifligt och med kraftigare stämma.
Jag vill säga er en sak, vänner, som I kanske
aldrig kommit att tänka på. Hvarför var I?
Hvarför var ja’ så gränslöst olyckliga, innan vi
kommo ur fångahuset? Jo, — vi voro
afgudadyrkare. Den ene hade fäst sig vid sina egodelar;
den andra vid sina vänner, en tredje vid sina
barn? Så gjorde ja’ och derföre skulle han bort.
Ja’ ser på era ögon, vänner, att I inom er frågar:
får vi inte älska våra barn? Jo, dä får vi visst,
men vi får inte älska dem framför Honom, dä
gjorde ja’, å derför tog Herren bort min afgud
— ja, min afgud, ty det var han.”
Hon började derefter att tala om sina andliga
erfarenheter under den första, qvalfullaste
sorgetiden, och hur dimmorna efter hand skingrats,
och huru hon slutligen kommit till frid. Hon
talade om denna verldens sorger och vedermödor,
huru korta och öfvergående de voro mot den frid
och glädje till hvilken de intill döden trogne en
gång skola komma. Under tiden hade de vanliga
tecknen till hänförelse, som man så ofta får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
