Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helge.
Jo, Ester, jag blir hård, så fort du nämner
teatern. Angesten för att mista dig — —
Ester.
Hur kan du tala om att mista mig. Du vet, att
jag är din, till dess du förskjuter mig.
Helge.
Jag vet att du är min, så länge som — jag
håller dig i mina armar. Men i samma ögonblick, jag
släpper dig, så är du fjärran ifrån mig.
Ester (örat).
Därför skall du aldrig släppa mig, ser du. Då
jag hvilar mitt hufvud mot ditt bröst och hör dig
hviska kärleksfulla ord i mitt öra, då glömmer jag alt
för ögonblickets lycka, då tycker jag mig kunna
försaka hela verlden för dig, och finge jag hvila så vid
ditt hjärta hela lifvet igenom, så skulle jag aldrig
önska något mer. Men du är inte alltid kärleksfull
mot mig nu, Helge, du har mycket förändrat dig
sedan vi kommo hit.
Helge.
Min kärlek har inte förändrat sig, men då jag
nu får vara tillsammans med dig hela dagarna, kan
jag inte oupphörligt tala om den. Helt annat var det
förut, då jag blott fick stjäla mig till en och annan
stund för att säga dig hur kär du var mig. Tro
inte, att hela lifvet kan likna kärlekens första timmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
