Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då de förra svara för de jordiska råämnen, som måste
af de andra bearbetas.
Så säger man och det klingar vackert, men det
beror dock på en irring. Ty just det har varit alla
nya stattsförfattningars fel, att man velat så föreställa
sig tingens kropp och själ, som sin egen. Härigenom
måste fel födas ur fel. Säkerhet till lif och egendom
åstadkom det första borgerliga samhället, och dessa båda
måste därföre alltid och företrädesvis ombudas. Under
denna dubbla rubrik inbegriper den verklige
statsborgaren äfven allt hvad han kallar frihet, laglighet och
de högre andliga krafter, hvarigenom de nyssnämnde
blott kunna skyddas. Ty det förstås af sig sjelft, att
med samhällslifvets utveckling medlen till nämnde
säkerhet äfven ökas och användas af densammas
naturlige försvarare, folksombuden. Vill man åter tillsätta
särskilta riksstånd för att motsvara de säskilta
grenarne af allt det, som man i vidsträcktaste mening förstår
med bildning, upplysning och tankefrihet, så förvirrar
man begreppen därigenom, att man vill förkroppsliga
det, som för all kroppslig framställning är för fint och
som blott kan upprätthållas därigenom, att den jordiska
grunden för allt samhällslif blifvit riktigt lagd.
Så ungefär förhålla sig de fyra stånden i Sverige
till hvarandra; men makten och utslaget tillhöra
nästan alltid adeln. Detta blir påtagligt genom följande
anmärkningar. Räknar man riksdagsmännens antal, så
är adelns personal större, än de tre öfriga ståndens
tillsamman, hvilket tydligast ådagalägger det aristokratiskas
öfvervigt i statsförfattningen. Ty öfver 1,100 adelsmän
äga säte och stämma på riddarhuset. Den fysiska
kraften är alltså i adelns händer, att ej nämna den
andliga, ty adeln besitter den största ära, de högsta
ämbeten — af hvilka befordringar till de lägre bero — den
finaste bildningen, hvarigenom dess öfvervigt blir än
märkligare. Antoge man att alla fyra ståndens
skicklighet och bildning vore ungefär lika, så hade likväl adelns
andliga krafter, efter blotta personalen, redan en
gifven öfvervigt. Ännu större måste den därigenom
blifva, att alla dess ståndsmedlemmar närmare
sammanhållas genom ett gemensamt intresse, då däremot de tre
öfriga lättare kunna söndras till strid ej blott mot hvarandra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
