Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 2709 —
Han var, såsom vi vete, bland de ynglingar, som
på riksdagen i Norrköping afsade sig adelskapet,
hvarefter han nedlade sitt ämbete i kabinettet och lefde
sedan i Stockholm ett stilla borgarlif. Han har det
renaste hjerta och det ljusaste bufvud måbända i hela
Sverige, en älskvärd, snillrik och kunnig man, som
åtnjuter hela folkets både kärlek och aktning. Järta
— så skref han sig nu — förvånades, när man
meddelade honom den djerfva planen; han frågade efter
förberedelserna, medlen, de sammansvurnes vidare plan,
efter deras medvetne och hjelpare; han frågade, om
man vunnit ämbetsmännen och bufvudstadens militär,
om man gjort utkast till en styrelse, och hvem som
skulle öfvertaga den; hvad och hvartbän man ville med
konungen? Ty gripen hade han naturligtvis lätt kunnat
blifva. — Dessa blefvo förlägna och visste ej hvad de
skulle svara annat än alla obetänksammas ordspråk: det
finner man nog sedan. Då förklarade han sig ej vilja
hafva något med sådane galningar att göra, som
kunde genom en sådan obetänksamhet bringa olycka,
uppror, förvirring och blod öfver sitt fädernesland. De
studsade, öfvergåfvo Sköldebrands plan och företaget
blef denna gång ogjordt.
Slutligen skallade upproret från Värmeland. Be-»
synnerligtvis fanns vid vestra hären ingen
befälhafvande general, utan öfveradjutanterne afväxlade vecko- och
månadsvis befälet öfver de i kantonering förlagda
trupparne. Krigspresidenten, generallöjtnanten frih.
Cederström var visserligen ännu öfverbefälhafvare, men han
gaf sina befallningar på afstånd och syntes vilja helt
och hållet draga sig tillbaka, måhända ledd af den
klokhetens instinkt, som, så snart det ankommer på
personlig säkerhet, minst plägar felas de dummaste.
Denne allmänt föraktade man hade äfven för några
månader sedan nedlagt sitt presidentskap i krigskollegium
uti konungens händer. Under sådane omständigheter
hade officerarne fria händer att sammanrota sig och
vinna soldaterna. De valde till sin anförare
öfverstlöjtnanten Göran Adlersparre, salte sig med omkring
4,000 man i marsch och utfärdade en$ kungörelse till
folket, hvilken, liksom de flesta sädane, var beräknad
på att leda bakom ljuset, och lofvade dessutom sådant,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
